Tjenixen!

I lördags var det då dags för tävling, kanske den första jag inte hade en aning om vad den skulle handla om. Upplägget var att springa Hammarbybacken x3, vilket låter som en nåbar match. Starten gick i en backe och den gick väl okej, pulsen rusade och jag var igång. Väl uppe var det dags för nedförslöpning, vilket just nu kändes riktigt tungt. Väl nere var det dags att ta sig an backe nummer två, liftspåret, här fick jag och de flesta andra börja gå, vilket även det var extremt tungt, kollade till klockan och såg att pulsen låg på närmare 180 slag!!! Då förstår ni att det var rätt tufft. Ner igen och ”bara” sista backen kvar, gick nästan hela, fick till och med använda händerna för att komma upp i vissa partier. De sista 15 metrarna sprang jag och drog ur de sista jag hade. Kortfattat: Maximal mjölksyra!

På söndagen var det dags att genomföra de sista långpasset innan Stockholm Marathon. Vaknade utan träningsvärk vilket kändes lite märkligt med tanke på lördagens bestigning. Tog mig till ICA Supermarket och köpte en energidricka. Sprang sedan vidare mot Östermalms IP och Team Stockholm Marathons träningspass. 26 km med fartökning stod på schemat. Redan på uppvärmningen kände jag att det skulle bli varmt att löpa idag. Uppvärmd och klar stack vi iväg, idag gick turen ut på Djursholm. Bra känsla i kroppen, värmen var ok men jag insåg att jag hade för lite vätska med mig, endast 50 cl. Hur som helst, bra löpning i behagligt tempo och trevligt sällskap. Efter passet (30 km inkl transportlöpningen) var jag verkligen riktigt slut, nästan samma känsla som efter Vällingby Marathon. Tanken var att springa hem (4 km) men beslutade mig för att stanna kvar ett tag och vätska upp för att sedan ta en promenad hem.

Riktigt nöjd med helgens träningspass. Idag är benen som stelopererade och det värsta av allt, jag njuter av det. Känslan av att ha gjort något utöver det vanliga är obeskrivlig.

Nu är träningen inför maran genomförd, summerar totalt 87 sprungna mil från första januari till idag. Det har varit ett sant nöje att träna och jag har verkligen nått en ny höjd och sprängt många gränser, gränser jag inte trodde var möjliga för ett år sedan.
Denna och nästa vecka kommer bestå av snabbdistans och lättare pass för att hålla benen så laddade det bara går. Jag vill ha 2 juni NU!

Vi ses på Stadion

Ja, så tror jag att jag kan sammanfatta veckan som gått. Från att ha sprungit relativt lugnt och flera längre pass per vecka kändes det skönt att få kräma på lite. Tanken var dock inte att köra fyra snabba, men så blev det och glad är jag för det.

Med ett marathon färskt i minnet och med vetskapen att jag verkligen tränat upp mig på en nivå jag endast kunde drömma om för ett år sedan känner jag mig förvisso otroligt stolt, men inte riktigt tokstolt . Jag tror det har att göra med att jag VET att kroppen kan ännu mer eftersom den så tydligt skriker ut det vid varje pass.

På passet idag blev jag riktigt förbannad, jag kände mig riktigt laddad på morgonen efter frukosten men benen och huvudet ville ingenting. Behöver förvisso inte vara någon raketforskare för att förstå att för lite sömn, längre bilfärder, ett intervallpass och två tempopass tar på kroppen, det tänkte jag inte på då, men nu med lite distans är det ju självklart. Är ändå nöjd med passet som slutade på 18 km i 5-tempo + 2 km nedjogg. Det indikerar på att farten finns där.

Veckan som gått:
Måndag: 6 km morgonjogg + Intervaller, 5 km/1 km/4x500m + nedjogg
Tisdag: vila
Onsdag: 10 km medelhårt tempo, 4:51/km
Torsdag: 7,5 km medelhårt tempo, 4:48/km
Fredag: 5 km återhämtning (morgon)
Lördag: vila
Söndag: 18 km tempo, 5:00/km + nedjogg 2 km, 5:44/km.

Totalt: 58,1 km, mestadels kvalitet.

Mot nya höjder!

Efter målgång, nöjd Holmenlöpare.

Lördag 14 april var dagen jag längtat efter länge. Dagen då jag genomförde mitt första marathon. Ett delmål på vägen till Stockholm Marathon, ett delmål till vägen att springa långt, en av de bästa dagarna i mitt liv.

Jag tar det från början till slut, så utförligt jag kan och kommer ihåg.

Jag gick upp kl. 06:45, möttes av över 1 dm snö på balkongen, vad är nu detta? Jaja, att ställa in fanns inte på kartan, jag ville så gärna utföra marathondistansen, men förutsättningarna hade kunnat vara bättre. På med kaffebryggaren, äggen på spisen, skålen med müsli, ostsmörgåsarna, juicen. Min ordinarie långpassfrukost helt enkelt.
Satt lugnt och åt i ca. 45 minuter. Nervositeten började så sakteliga göra sig påmind, stängde av den med tanken att detta är en del av träningen, fungerade.

Gjorde mig i ordning, smorde in fötterna i vaselin, tejpade bröstvårtorna, övervägde pulsband, men struntade i det. Raceklar!

08:45 – På väg till Vällingby (som jag btw är uppvuxen i), sippade jag på en Powerade. Väl framme tog jag mig till kansliet (blev dyngsur om fötterna av promenaden på 300 m) och hämtade ut min nummerlapp och satte mig i en soffa och väntade in starten. En rad toalettbesök för att vara på den säkra sidan. Blöta fötter som redan nu började frysa, inga extrastrumpor med mig så det var bara acceptera.

10:35 skulle starten för milen gå men den blev uppskjuten, tillika vår start, ah! Vill springa nu, minns jag att jag tänkte.
Snicksnackade med en herre som skulle köra halvmara, han skulle normalt satsat på under två timmar men med tanke på underlaget trodde han mer på 2:20, jag förstår verkligen varför, det var ca. 1,5 dm snö och slask, halt, vattenansamlingar ute på banan och senare även lera. En relativt snabb bana hade över natten förvandlats till extremebana, kanske var det i sympati för alla deltagare i TEC100?!

Tillslut blev det vår tur att starta, skottet avlossades och vi var äntligen iväg. Loppet går på en bana runt Vällingby, genom Råcksta och Nälsta, 10 km. Alltid lite pannbensbyggande att springa flera varv, som tur var hade jag aldrig sprungit banan tidigare så jag lärde mig den aldrig till 100%.
Med tanke på mina tidigare mentala problem vid längre lopp så hade jag bestämt mig att tänka på följande: 1. Du tar dig närmare mål för varje steg du tar, 2. Jobba i 5-km block, d.v.s tänk bara här och nu och kommande fem. 3. Du har sprungit 65 mil sedan första januari, detta är bara 4,2 mil. Måste säga att det fungerade helt otroligt bra, känns riktigt bra att veta att med den inställningen går det att ta sig långt.

Första varvet: Inga som helst konstigheter, höll ett jämnt 5:30-tempo, lite snabbare än plan, hade följe med några andra vilket kändes skönt. Min kära mor, bror, hans flickvän och kusin Micke stod vid varvningen och jag tog en helt ny sportdryck. Min vätskeplan var att dricka vatten i alla stationer, och mellan stationerna dricka egen sportdryck, samma som jag tränat med, fungerade optimalt.

Andra varvet: Låg perfekt till bakom en kille, frågade honom om lov att ligga bakom vilket var okej. Tempot gick ned lite, första 5 km i 5:41 och de sista 5 km i 5:51. Tappade helt klart fart men det var okej. Klarade halvmaradistansen på 1:57 vilket bådade väldigt gott.

Tredje varvet: Vid 25 km började jag känna av baksida lår en aning, men det höll sig där och blev inte värre. Dock var jag nu ensam ute (ha i åtanke att det endast var 70 startande för marathondistansen), ingen att hänga på vilket blir en svårighet rent tempomässigt. Vid runt 30 km såg jag ryggen på en löpare som jag tror hade lite problem, för jag tog in snabbt på honom. Väl framme bakom honom började han gå, han sprang för Stockholm City Triathlon vilket gav mig energi .

Fjärde varvet: Nu hade tempot gått ned rejält, inte konstigt, aldrig sprungit såhär långt tidigare samt att jag inte hade någon draghjälp. Jag passade på att dricka sportdryck i de två värsta uppförsbackarna, då gåendes i 10-15 sekunder. Tänk att så kort tid kan ladda upp benen. Vid 37 km ser jag ryggen på en ”Linnea-löpare”, kommer ifatt och får således sällskap de sista 5 km. Mycket trevligt, det var hans 13:e marathon, vi pratade på och vips var vi på upploppet, ingen spurt idag, klockan hade redan passerat 4 timmar. Stolthetskänsla x10 infann sig. Roffade åt mig så mycket jag kunde av banan, soppa och dryck.

Jag klarade det, jag sprang 42,2 km i ett av de sämsta underlagen jag någonsin sprungit på, på tiden 04:06. Detta är ett fantastiskt kvitto på att min träning ger effekt och att jag är redo för årets målsättning: Stockholm Marathon. Nu, med lite distans till gårdagen är jag så oerhört stolt och glad. För två år sedan orkade jag knappt springa 5 km, och nu kan jag genomföra ett Marathon utan att gå in en enda vägg, salig!

Utdrag på mellantider:

Målgång

Då har veckan kommit då det är dags för mitt livs första marathon. Mycket förväntansfull på vad min träning gett mig, hur känslan kommer vara under, men också efter genomförande. Självklart infinner sig en viss ”löparhypokondri”, minsta lilla tecken på förkylning skapar rejäla funderingar, suck! Igår hade jag lite, lite ont i halsen, idag, ingenting. Valde ändå att inte träna idag, bara för att safea totalt.

Veckan ser ut som följer:

Tis: lätt löppass på band i tävlingsfart (jobbresa), 5 km.

Ons: lätt löppass på Holmen i tävlingsfart, 7 km. Mat: fisk och potatis.

Tor: lätt löppass på Holmen i tävlingsfart, 6 km. Mat: Oxfilé med pasta.

Fre: vila. Mat: ris och kyckling.

Lör: racetime! Frukost kl. 07:00, müsli, yoghurt, bröd, ägg, juice och kaffe. Sportdryck 50cl kl. 09:30. 10:00-start, toalett.

Tror på, efter många råd i diverse forum, att inte ändr på kosten men att äta mer dagarna före, främst kolhydrater. Under själva loppet kommer jag ha med mig egen sportdryck samt flapjacks, med andra ord, samma uppsätt som på långpassträning. Detta blir ett bra facit inför Stockholm Marathon, som är primeloppet för året.

Nu ska jag jobba med hypokondrin

Må väl och spring för livet!

Igår blev det ändrade planer, skulle köra lugnt men kom in i ett bra steg, så det fick 7 km snabbdistans @ 4:50/km, bra start på veckan.

Idag var det då äntligen dags att premiärcykla till jobbet. Jag och min glada kollega Karin möttes upp och trampade iväg. Lugnt och behagligt tempo, ville inte rinna bort . 17 km senare var vi framme. Sedan blev det ju självklart retur hem på eftermiddagen. Sätter in 33 km på cykelkontot.

För att tömma benen helt följde jag min plan på 15 km kort långpass. Ikväll blev det i Hagaparken, otroligt vackert. Förvånansvärt bra tempo med tanke på cyklingen innan, landade på 5:34/km, mycket nöjd!

Som ni förstår, jag har haft en riktigt fin och ”lång” dag!

Jag är så glad över att äntligen vara igång med löpningen, igen. Under perioden av svajighet med förkylning, feber och halsont fick jag tid att tänka och planera. Det är bra, reflektion är aldrig fel även om jag hellre löper på utan sjukdom. Hur som helst har jag nu genomfört min första riktiga träningsvecka, fem pass. Jag valde att gå ut lugnt genom att stegra distanserna för varje dag som gick. Började tisdagen med 6 km i lugnt tempo, onsdagen 10 km, torsdagen 18 km, lördagen 10 km (skulle bli lugnt men allt kändes helt underbart så landade passet i 5:15-tempo).

Så idag, söndag, smällde jag på med 29,1 km. I vanlig ordning sprang jag till starten vid Stadion (ca. 4 km), på TSM-schemat stod det 24 km medelhårt tempo, d.v.s 5:50, stundtals låg vi och körde på 5:30 vilket jag tyckte kändes bra. På 19:e så stundade en backe som aldrig tog slut, en del löpare började gå men jag bestämde mig för att genomföra och sträckte på mig och sprang mycket på framfoten, det hjälper faktiskt mycket. Väl tillbaka var det rejält trötta ben och jag fick designa om hemfärden, sprang ytterligare 1 km, sedan fick det bli rapp promenad.

Summerar en riktigt bra vecka med 73 löpta km, I´m back!

Utdrag från dagens pass (kan dra av 3 min för vätskepauser):

Äntligen! Dags för långpass med TSM, på schemat står det 24 km medelhård fart. Jag förlänger i vanlig ordning med transportlöpning, 4 km till Stadion och några km hem , känner mig sjukt ladda, och som extra bonus tittar solen fram.

Lycka till alla löpare som ger sig ut idag

Torsdagens korta långpass blev lite längre. Kortfattat kom jag lite för långt hemifrån, Garmin rapporterade 18 sprungna km i snitttempo 5:49. Långsamt men första längre passet på fyra veckor, tungt var det och soppatorsk blev det, ställer ett stort tack till Preem där jag kunde fylla på vatten .

Känns ändå som en helt ok träningsvecka, so far. Har ett lugndistanspass idag följt av TSM långt långpass imorgon, bra helg!

Igår drog det igång igen, löpet! Alltid svårt att veta när man är redo efter en förkylning. Det kändes bra och jag kunde hålla ett 5:15-tempo utan direkt ansträngning. Distansen var dock kort, dryga 6 km.

Nu håller jag tummarna för att jag är tillbaka på riktigt. Imorgon är det kort långpass på schemat, 15 km ute på Djurgården, blir en bra värdemätare.

Trots några veckor av banan, så ser jag hoppfullt fram emot Vällingby Marathon. Count down

Nu ska jag fortsätta med mellanmålet på Luleå flygplats…

Vi ses i spåret!

Då har jag genomfört mitt längsta lopp någonsin, spenderade 4 timmar på Premiärmilen idag, nytt personbästa

Mycket, mycket trevligt att agera åskådare på ett lopp som Premiärmilen. Vi följde alla starter och varvningar, sjukt vilken energi det ger att bara se löpare göra sitt yttersta för att ta den där drömtiden, eller rent av genomföra en mils löpning för första gången, vilket för många är en första barriär, en stolthetsgräns som ger mycket lycka. Har du någon gång möjligheten, frivilligt eller ofrivilligt, ta chansen att insupa allt det fantastiska. Jag ljuger inte när jag säger att jag är minst lika taggad efter en dag i publiken som att ha sprungit loppet. Jag drogs med så mycket så jag nästa tog några löpsteg…

Önskar även gratulera Haben Idris som igen tog hem 1:a platsen, dessutom nytt banrekord, fantastisk prestation.

Haben Idris, första varvet:

Jag, lite småkylig under starten av grupp 2, motionärer med sikte på under 48 min: