Efter en förkylning ska man alltid komma ihåg att det tar tid och att det aldrig går att träna ikapp. Det är enkelt i tanken men svårare i praktiken. Dag 1-3 är alltid tuffa, motivationen tryter och löpsteget känns tungt och flaxigt. Men, som så ofta, dag 4, det börjar släppa, glädjen återkommer och fler och fler saker börjar fungera.

Igår vände det för mig, och tack vare det var humöret på topp när jag idag tog mig ut på en kvällsrunda. Fartlek skulle det bli, om kroppen ville förstås. Det som fungerar bäst för mig är att ställa in siktet på någon annan löpare längre fram, och ge sig fan på att springa om, med fördel väldigt snyggt och ståtligt, skadar liksom inte

Summerar 6,5 lätta km:s i snitt 4:59-fart.

I backspegeln:
Tor: 5 km – Snabbdistans 4:47
Fre: 6,3 km – Lugna pistoler
Lör: 18 km – Lugnt och städat
Sön: 21,1 km – 5:30-fart, spa-löpning, så skönt som möjligt.

Nu blir det ofrivillig löpvila i två dagar (om jag inte smyger in morgonpass), detta då det står middagar på schemat.

Ses i spåret, kanske flåsandes i din nacke