Ja, såhär dagen efter är missnöjet ganska stort, det irriterar mig att jag rent muskulärt inte har några problem att pressa på, men att det mentala sviker mig. Jag har aldrig haft så skön känsla i kroppen fram till 15 km, tänket var positivt, jag fokuserade på min hållning och andning men det räckte inte hela vägen. 18-19 km gick jag, här förlorade jag allt, hade jag lunkat på hade jag klarat under två timmar. Att ”gå in i väggen” mentalt är fasiken det värsta jag varit med om, och jag har bestämt mig för att det aldrig ska ske igen.

Så här såg loppet ut:
5 km- 25:46
10km – 52:38
15km – 1:21:51
20km – 1:56:50
21km – 2:02:57

Jag har beslutat mig för att inte gräva ner mig utan se detta som något jag kan lära ifrån. För att råda bot på den mentala biten måste långpassen framöver handla om att jag ska öka tempot de sista 4-5 km för att vänja kroppen och huvudet.
Nu ska jag slicka såren och boka in mig på Lidingö 15k, detta lopp ska ge mig en positiv syn på löpningen igen, så med andra ord kommer jag satsa järnet på en riktigt bra tid.