Jag gör ett kort inlägg om ett lopp som inte fungerade denna gång. Tungt när det händer men stärkande på sikt.

Ankom Lidingö i god tid inför start, mycket motiverad och bra känsla i att äntligen få springa långt.
Loppet startade och det kändes bra, lite trångt i början vi hittade tänkt tempo. Efter första vätskekontrollen kände jag tendenser till magknip, tänkte att det säkerligen var sportdrycken (som jag förvisso är van vid). Tyckte någonstans att det började släppa. Efter 15 km var magen uppsvullen och jag försökte på bästa sätt ”få ur mig”, lät kanske inte så bra i spåret, men var tvungen att försöka allt.
Magen och påbörjan till känningar i baksida lår gjorde att min mentala styrka (som jag pålänge inte haft problem med) började jäklas med mig. Ser jag på km-splitarna så är det tydligt att runt 16-17 tog mitt Lidingölopp slut.
Det grämer mig att jag med min träningshistorik i år inte kunde genomföra loppet på smärta. Jag väljer nu att glömma dagen, se det som bra träning och förstå att ibland fungerar det inte, punkt!