Jag har funderat mycket på min löpning senaste tiden, vilka egentliga framsteg jag ändå tagit, hur lätt det är att glömma bort hur det var i början för dryga två år sedan. Det gör mig givetvis stolt men det skapar också en tanke i mig, vad är egentligen möjligt framledes?

Med två marathons färskt i minnet vet jag att jag älskar att springa långt, faktum är att jag inte alls känner mig tillfredsställd med 42,2 km utan har en dröm om att kunna springa över 50 km. Jag vet att jag kommer att göra det, men precis som i allt jag gör vill jag bygga en bra grund att stå på, en grund som på sikt kan ta mig successivt mot nya nivåer. Det får aldrig handla om att stressa löpningen, det ska vara planerat och strukturerat men självklart med en nypa impulsivitet.

I duschen, alldeles nyss, efter mitt tredje återhämtningspass kom jag på exakt vad jag vill göra och hur. Jag har absolut nått steg 2 i min löpning, där det tåls att trycka på gasen. Därför faller det mig helt naturligt att nu justera träningsplanen, givetvis med kontrollerade ökningar och stor respekt.

Min nya målsättning för kommande del av 2012 är således följande:
10 km Sub42, två minuter ska bort.
21,1 km, Sub1:35, rejäl kapning men har aldrig haft möjligheten att ”ge allt” på distansen.
Lidingö 30k, Sub2:40.

Hur tror jag då att jag ska lösa detta? Det finns bara en sak som fungerar, INTERVALLER! Jag kommer lägga extremt mycket fokus på att få till kvalitativa intervaller. Fyrahundringar, tusingar, hundringar, backar, långa som korta. Det tillsammans med lugna distans- och långpass, medelhårda samt med fartökningar kommer garanterat göra susen. MEN, viktigast av allt, jag ska utföra allt detta med ren glädje. Löpning är det bästa jag vet och jag blir så otroligt glad av att få springa.

Vi ses på alla kommande lopp och i spåret!