Hade tre intensiva dagar på jobbet som sög musten ur mig totalt, därav ofrivillig vila i tre dagar.

Men idag blev det då äntligen dags.
Jag hade bestämt mig för att köra igenom kroppen i lugnt tempo (ca. 5:40 tempo) och också tänkt mig att det inte skulle vara några större konstigheter. Efter tre kilometer kändes andningen tung, sådär jobbigt som det kan kännas när det är riktigt kallt, men det var inte särskilt kallt. Körde på ändå och kom på bättre tankar och fick en bättre känsla. Dock kom värk i vänstra vaden efter ca. 7km plus att viljan var som bortblåst. De inre rösterna skrek att jag skulle ta en kortare runda. Jag hade aldrig riktigt (kanske fick jag för mig att det gjorde mer ont än vad det gjorde?) Jag lyckades iallafall intalade mig själv att fortsätta, och det gick bra. Skam den som ger sig.

Distans för dagen enligt min bäste vän herr Garmin blev 10,6 km. Nu är det bara 3 träningsdagar kvar av veckan, imorgon kommer det gå mycket bättre

/Holmenlöparen