Idag var det äntligen dags att jobba hårt. Efter två dagar helvila, vilket inte är det vanligaste, så skrek kroppen efter löpning. Den känslan är svår att betala för.

Dagen till ära skulle jag även få draghjälp av min kära vän Henrik Bystedt, mycket välkommet, träning tillsammans blir en helt annan sak än när jag själv harvar runt på banan.

Väl på plats körde vi uppvärmning på 2 km i 5:50-tempo, enligt mig ska uppvärmningen vara så långsam att man kan prata och låta kroppen successivt förbereda sig.

PANG! Startskottet gick, första 400-ingen, 3:41-tempo, nästan mitt på vad vi siktade på. Det är alltid en utmaning att hitta rätt tempo, för mig tar det ofta 2-3 intervaller innan farthållaren är justerad. Så rullade vi vidare, Henkes uppgift var att hålla jämn fart, någonstans runt 3:30-3:40 trampade vi runt på. För mig började benen suga efter ca. 11-12 intervaller, men jag bet ihop, mycket tack vare min hares pushande ord om att vi snart är klara, tack för det.

Vi summerade tillslut 15 fantastiska intervaller a´ 400 m. Totalt landade passet för min del på 11,8 km inklusive upp- och nedjogg.

Nu är det middag, bubbelvatten och benen på bordet som gäller.

Känner mig stark, jäkligt stark, mot sub40!