Efter tisdagens lite tuffare snabbdistans (dagen efter 1000m-intervaller) så tappade jag helt motivationen. Jag beslutade då, att nu tar jag löpvila. Sagt och gjort vilade jag fram till idag då jag jag genomförde mitt första riktiga långpass efter maran. Bra känsla fram till 20 km men sedan började vaderna strejka lite. Jag tror att detta har att göra med en förändring av löpsteget, jag sätter i mycket mer på framfoten nu än innan. Jag ska fortsätta analysera detta i kommande pass. Hur som helst, nöjd med passet som slutade på 28 km i 5:31-fart. Det var bekvämlighetstempo och det gör mig glad att jag ligger där på långpassen utan att pressa på. Vilan gjorde susen och jag är nu återigen väldigt motiverad.

Ny vecka, och nya skor, mina Adios 2 har kommit så nästa intervallpass blir snabbt, jäkligt snabbt!

Jag har funderat mycket på min löpning senaste tiden, vilka egentliga framsteg jag ändå tagit, hur lätt det är att glömma bort hur det var i början för dryga två år sedan. Det gör mig givetvis stolt men det skapar också en tanke i mig, vad är egentligen möjligt framledes?

Med två marathons färskt i minnet vet jag att jag älskar att springa långt, faktum är att jag inte alls känner mig tillfredsställd med 42,2 km utan har en dröm om att kunna springa över 50 km. Jag vet att jag kommer att göra det, men precis som i allt jag gör vill jag bygga en bra grund att stå på, en grund som på sikt kan ta mig successivt mot nya nivåer. Det får aldrig handla om att stressa löpningen, det ska vara planerat och strukturerat men självklart med en nypa impulsivitet.

I duschen, alldeles nyss, efter mitt tredje återhämtningspass kom jag på exakt vad jag vill göra och hur. Jag har absolut nått steg 2 i min löpning, där det tåls att trycka på gasen. Därför faller det mig helt naturligt att nu justera träningsplanen, givetvis med kontrollerade ökningar och stor respekt.

Min nya målsättning för kommande del av 2012 är således följande:
10 km Sub42, två minuter ska bort.
21,1 km, Sub1:35, rejäl kapning men har aldrig haft möjligheten att ”ge allt” på distansen.
Lidingö 30k, Sub2:40.

Hur tror jag då att jag ska lösa detta? Det finns bara en sak som fungerar, INTERVALLER! Jag kommer lägga extremt mycket fokus på att få till kvalitativa intervaller. Fyrahundringar, tusingar, hundringar, backar, långa som korta. Det tillsammans med lugna distans- och långpass, medelhårda samt med fartökningar kommer garanterat göra susen. MEN, viktigast av allt, jag ska utföra allt detta med ren glädje. Löpning är det bästa jag vet och jag blir så otroligt glad av att få springa.

Vi ses på alla kommande lopp och i spåret!

Så var dagen äntligen kommen, efter sju månader med bra löpträning, 2 juni och Stockholm Marathon.
Med ett marathon i snökaos färskt i minnet var jag inte särskilt rädd för lite regn och blåst. Dock hade jag gärna sprungit denna folkfest i ett vindstilla Stockholm för att få ut allt. Men, vädret kan vi inte styra så det var bara gilla läget.

10:00 – Ankomst Östermalms IP
Tog mig in i mässhallen för att slippa frysa i onödan, gick ett varv för att sedan söka upp Team Stockholm Marathons tält. Stod och huttrade och pratade med några löpare. Diskussionerna handlade uteslutande om vilka kläder vi skulle springa i. Jag hade förberett mig att springa i t-shirt och korta tights men bestämde mig tillslut att behålla löparjackan på. Det optimala hade dock varit underställströja med linne över.

11:10 – Inlämning av överdragskläder
Tog av mig överdragskläderna packade ner i väskan och lämnade in. Raceklar med ett paraply i handen.

11:50 – Entré i startfållan
Eftersom det var mitt första Stockholm Marathon startade jag i grupp E, d.v.s starttid 12:10. Joggade runt i fållan för att hålla värmen, gjorde mina 3-4 toalettbesök och började känna mig riktigt laddad.

12:10 – Start
Trångt, trångt men väl efter startlinjen öppnades det upp och efter några kilometer var värmen på plats. Jag hittade mitt tempo på 5:20 och njutningen kunde börja.

Min strategi var att dela in loppet i 5 km-block, bara tänka här och nu. Om jag sviktade var tanken att tänka tillbaka på all träning, uppladdningen och att varje steg tar mig närmare Stadion. En strategi jag tycker höll ganska bra.
Passerade 5 km på 26:37, exakt på sekunden 5:20-tempo (3:45 totaltid). Bra känsla i hela kroppen. Nästkommande 5 km gick på exakt 27 minuter vilket var en aning långsammare men fortsatt bra i fas. Efter Västerbron som var förjävlig i blås och regnsynpunkt, visste jag att Caroline, Johan, Kristine och Gustaf skulle stå och heja. Rejält med ny energi kom mig tillhanda och jag fortsatte enligt plan. Nästa 5 km avverkades således på 26:32, d.v.s 5:19-tempo, återigen ett block helt enligt plan. 15-20 gick ytterligare lite snabbare, 26:29. Visste redan nu att jag skulle sätta nytt PB på halvmaran vilket gav mig rejält med ny energi. Passerade 21,1 km på tiden 1:52:28. Och nu var det dags att beta av den kanske jobbigaste delen, Gärdet med omnejd, blåsten var rejält tilltagande och musklerna i benen började känna av kylan. Jag bet ihop och fortsatte.

Det var efter 25 km som mitt marathon började på riktigt, nu kändes det kallare och ännu mer blåsigt, det som räddade mig var att jag visste att Caroline, Catharina och Pia skulle stå vid Västerbrons fäste, där skulle jag också få en ny energidricka. Men vägen dit kändes långt, väldigt lång!

Några tidnoteringar: km 25-30 gick på 28:42, rejält sänkning av tempot men jag visste att Sub4 var inom räckhåll och det var ändå tidsmålet jag satt upp från början. Men med starten färskt i minnet visste jag att 3:45 skulle kunna vara nåbart. Km 30-35 sviktade även den, 30:23, nu var ena lårmuskeln helt ur funktion, tror det hade med kylan att göra. Det kändes som att någon tryckte ihop den för varje steg jag tog. Stannade till och stretchade ut den och det gick lite lättare i steget. Men det kom tillbaka, dock bestämde jag mig för att köra ändå, spelar ingen roll om jag så ska halta in på Stadion minns jag att jag tänkte. Krig!

Km 35-40 gick på sega 30:37. När jag äntligen såg markeringen för 40 var jag otroligt glad och fick ny energi, kanske även tack vare dextrosol som delade ut tabletter, sällan haft så mycket nytta av extra energi.

När jag äntligen fick syn på Stadion från Sturegatan var glädjen total, jag kastade in det sista i maskineriet och gjorde storslagen entré in på Stadion. Upploppet såg riktigt bra och lätt ut enligt mina fans i publiken och det gör mig oerhört stolt, ändå viktigt att avsluta med stil Sluttid: 3:56:15.

Ser tillbaka på en av de bästa dagarna i mitt liv. För ca. 1 år och 7 månader sedan kunde jag inte genomföra 10 km löpning utan att stanna. Nu kan jag genomföra ett marathon under 4 timmar. Jag noterar även att jag sprungit två marathons på åtta veckor, och det i det jävligaste väder man kan tänka sig, det gör mig stolt och trygg inför kommande utmaningar.

Jag har redan bestämt mig för att springa nästa år på sub 3:30, rakt igenom 5-tempo vilket känns som högst nåbart.

Nu ska jag återhämta mig och sätta planen för Sub42 10 km för att sedan påbörja satsningen inför Lidingöloppet, där blir det all in med målet inställt på 2:40.

Tack för alla heja, heja, grattis under och efter loppet, ovärderligt!