Ja, så tror jag att jag kan sammanfatta veckan som gått. Från att ha sprungit relativt lugnt och flera längre pass per vecka kändes det skönt att få kräma på lite. Tanken var dock inte att köra fyra snabba, men så blev det och glad är jag för det.

Med ett marathon färskt i minnet och med vetskapen att jag verkligen tränat upp mig på en nivå jag endast kunde drömma om för ett år sedan känner jag mig förvisso otroligt stolt, men inte riktigt tokstolt . Jag tror det har att göra med att jag VET att kroppen kan ännu mer eftersom den så tydligt skriker ut det vid varje pass.

På passet idag blev jag riktigt förbannad, jag kände mig riktigt laddad på morgonen efter frukosten men benen och huvudet ville ingenting. Behöver förvisso inte vara någon raketforskare för att förstå att för lite sömn, längre bilfärder, ett intervallpass och två tempopass tar på kroppen, det tänkte jag inte på då, men nu med lite distans är det ju självklart. Är ändå nöjd med passet som slutade på 18 km i 5-tempo + 2 km nedjogg. Det indikerar på att farten finns där.

Veckan som gått:
Måndag: 6 km morgonjogg + Intervaller, 5 km/1 km/4x500m + nedjogg
Tisdag: vila
Onsdag: 10 km medelhårt tempo, 4:51/km
Torsdag: 7,5 km medelhårt tempo, 4:48/km
Fredag: 5 km återhämtning (morgon)
Lördag: vila
Söndag: 18 km tempo, 5:00/km + nedjogg 2 km, 5:44/km.

Totalt: 58,1 km, mestadels kvalitet.

Mot nya höjder!