Knät har inte blivit bättre, efter Milspåret så har det faktiskt bara blivit värre. Har stretchat varje dag för att försöka råda bot på smärtan men utan större resultat. Igår när jag var på väg hem från jobbet kom en helt annan smärta, mitt i knät, jag förstod direkt att detta måste vara en inflamation.

Nu ska jag påbörja en kur med voltaren och se hur det utvecklar sig. Måste bara säga hur sjukt jobbigt det känns att inte få snöra på sig skorna och bara sticka ut på en runda, jag är verkligen fast i löpningen på riktigt och jag kommer fortsätta med detta hela livet.

Paus för benet innebär inte paus från träning, nu får jag äntligen tid till att komma igång med styrketräningen (som jag borde kört igång redan i vintras).  I starten kör jag tre pass i veckan, varierande muskelgrupper.

Vi ses förhoppningsvis i spåret inom väldigt kort!

Till alla som springa Stockholm Marathon i helgen, STORT lycka till, jag hejar på från lilla västerbron!