Det började 2010, i april, en kollega initierade tanken att vi skulle ställa upp i Milspåret. Jag minns att jag tänkte, 10 km, det är långt! Jag började träna, missade förvisso just det loppet p.g.a sjukdom men fastnade i löpningens vackra värld. Men jag fortsatte, sprang 4 km, 5km, 6km, successiv ökning vilket sedan resulterade i att jag genomförde mitt första marathon 2012, och fler blev det och fler kommer det bli.

Jag ser löpingen som terapi och andrum, jag kan ha världens tyngsta dag men ett ynka löppass återställer och lugnar mig, dessutom är det helt gratis. Löpning är för mig den i särklass enklaste träningsformen, var du än är kan du alltid snöra på dig skorna och köra ett pass, kort som långt. Jag springer för att det gör mig glad och pigg.

Den här bloggen handlar om löpning ur en glad amatörs perspektiv. Jag försöker skriva inspirerande och om träning som fungerar bra för mig med en liten gnutta förhoppning om att få fler att hoppa på tåget.

Vi ses i spåret!

Vänligen,
Holmenlöparen