Det var helt underbart att se alla löpare igår. Jag var placerad vid vändpunkten, vid Sollentuna Kyrka. När man själv sprungit marathon, vet man vilket extremt engagemang och investering det krävts av alla. Och visst var jag avundsjuk, det finns ju inget bättre än att springa långt, den känslan går inte att framkalla på annat sätt än att springa. Igår bestämde jag mig därför, för att köra vintermarathon i november, längtan är för stor för att vänta till våren.

Dåligt uppdaterat på sistone, men springer, det gör jag.

Senaste perioden har gått mer i snabbhetens tecken, mitt projekt, sub42 på milen är i full gång. Snabbdistansen i veckan indikerade på att det är på väg. 44:45, 85-90 av max.

Nu stundar semester vilket möjliggör mer fri träning och fler morgonpass, framförallt i nya miljöer. Det är alltid uppskattat. I tillägg till intervaller lägger jag även in långpass i terräng, Lidingöloppet sub2.40 kräver kontroll i backlöpningen.

Igår kändes det helt rätt med ett lättare pass. Det fick bli 9 km i 5-fart, bekvämt och bra med undantaget att det blev lite nödigt på slutet, så tänkta 10 km blev 9 . Kanske lite väl i detalj, men löpare bör vara frispråkiga!

Är nu inne på fjärde veckan med intervallträning, känns jäkligt bra även om jag inte fått till det där perfekta passet ännu, men det kommer.

Denna veckan blir lite lugnare då jag känner att benen är lite småsega. Rätt skönt att ibland bara cruisa Stockholms gator utan att jaga ett visst tempo.